Om rysk manlighet
Dagens inlägg kommer att handla om manlighet.
Bakgrund:
Det pågår en “delvis men ändå inte mobilisering” i Ryssland. Både unga och gamla män, både med och utan militär erfarenhet, kallas till rekryteringskontor, kläs i gröna kläder, och ordnas i någorlunda militära enheter. Allt för att skickas till ett krig mot Ukraina.
Vi börjar med en fråga. Vad strider egentligen soldaten för? När han befinner sig hemma, och ser på samhället runtomkring, så tänker nog soldaten att han strider för det. För sina föräldrar, sina barn, skolorna, museerna, naturen. Demokratin, kungen, presidenten, eller vad det nu råder för statsskick hemma hos honom.
När soldaten är i krig, i ett värn, blöt av regn, hungrig och trött, vad strider han för då? Det är sällan samma saker. Allt som oftast strider soldaten för grannen i värnet. Soldaterna som är på väg mot kriget, i en lastbil eller flygplan, kittade med vapen och ammunition, kommer kriga för sina stridsparskamrater, soldaterna bredvid. Det finns studier gjorda på detta: väl i kriget finns inte “kungen” eller “demokratin”. Soldaterna kommer offra sig för sina kompisar, ty annars blir de sedda som dåliga soldater. Som förrädare. Omanligt.
När man växer upp i en sovjetisk familj så får man lära sig att manlighet, bland annat, är att offra sitt liv i krig. Du vet, som våra förfäder gjorde. Sekten av Stora Fosterländska Krigets Vittnen är enorm och allomfattande i det post-sovjetiska Ryssland, och rysktalande miljöer. Senaste 20 åren har det varit nationalsport att klä ut sig i antika uniformer, dansa, sjunga på segerdagen. Senaste 10 åren (under min korta vistelse i Moskva 2015–2016 kunde jag bekräfta detta personligen) har också hetsande om att “vi kan upprepa det här” hörts mer och mer. Det man utlovar att upprepa är att kriga sig hela vägen till Berlin och sätta Europa i brand. Gärna med lite våldtäktsundertoner:
Jag går in på Zalina Marsjenkulovas telegramkanal. Hon är en av Rysslands numera mest framstående feminister. Hon har fortfarande inte flytt landet. Hon har varit mot Putin i hela sitt vuxna liv, och mot att ryska män ska iväg och kriga någonstans i olagliga, orättvisa krig. Just nu håller hon och många andra kvinnor på att hitta sätt att rädda sina män, fäder, söner från att bli mobiliserade och skickas till kriget. För att rädda deras, och ukrainares liv. Kommentarer i Zalinas telegramkanal är talande: många kvinnor förstår att det är en fara för männen att ens beblanda sig med rekryteringskontroren. Kvinnorna är de som hittar vägar till Armenien och Georgien, för att männen sitter mest still och hoppas att det hela bara “går över”. Det råder också nån form av skam bland ryska män. “Vadå, ska jag vara feg? Alla andra gör ju det, så varför inte jag? Annars blir man ju satt i fängelse!”
Diskussionen “hellre sitta i fängelse än att dö i ett krig” förs, och att den förs pekar på att kriget inte ses som något jättefarligt. Nästan normen. “Morfar och farfar var ju i krig, så varför inte jag? Det är svåra tider nu!” skriver vissa. Även kvinnor som skickar sina söner till kriget säger detta. Manlighet i Ryssland har många gånger knutits till att göra värnplikt. Särskilt i tider som nu, när man från TV får höra vackra lögner om att kriget sker för att rädda Rysslands Själ.
Det är nämligen manligt, och rätt, att dö i ett krig. Hela ens uppväxt har ryska män fått höra det. De har firat sina döda förfäder i militärparader, och gjort myter och sagor om ett krig de har skapat åt sig själva. Stora Fosterländska Kriget (1941–1945) är liksom inte Andra Världskriget 1939–1945. Det finns enorma skillnader, framförallt i hur De Egna framställs.
Denna acceptans för makthavarnas missbruk av ryska män är möjlig efter att ha grundat länge och hårt med myter och snäva normer om maskulinitet. Även språket är präglat av det. Ryskan har flera ord för “mod”: отвага (otvAga), смелость(smElost’), мужество(mUzjestvo). Det sista ordet är besläktat med мужчина(muzjtjina), vilket betyder “man”. Mod är ibland lika med manlighet. Och vad kan vara modigare, och manligare, än att gå mot en nästan säker död, för att uppnå en plats bland moderna Rysslands helgon, förfäderna som dog i Stora Fosterländska Kriget?
Källor:
Ryska feministikonens Zalina Marsjenkulovas Telegramkanal och kommentarer däri:
https://t.me/vlast_Zh
