Om Den Dalande Stabiliteten

27 juni 2024, under Sankt Petersburgs Internationella Ekonomiska Forum, framträdde bland annat Aleksander Bastrykin, chefen för ryska Utredningskommittén. Myndigheten han företräder är i det närmaste en rysk federal polis, som kan jobba över regiongränserna, likt FBI i USA. 2024 är inte Sankt Peterburgs Internationella Ekonomiska Forum så internationellt: få utländska gäster talar, på förekommen anledning.

Det här inlägget kommer inte handla om ekonomi, utan om förställningen om statens institutioner, eller den teater de spelar i Ryssland.

Vi zoomar ut lite och backar bandet. Det finns en föreställning om att det finns tre ryska stater ovanpå varandra. Ett Ryssland, där du som medborgare har rättigheter, kan gå till domstol, och reda ut tomtgränser med din granne. Det finns ett till Ryssland, bredvid, som i en annan dimension. I det andra Ryssland råder korruption, och den starkes rätt. En guvernör kommer köra över miljöaktivister, eller bestämma hur kyrkor ska byggas i stadsparker. Pengar regerar. Och så finns det ett tredje Ryssland: där gäller inga regler, utan endast Kremls talan. Inga domstolar behövs: människor som måste röjas undan kommer att röjas undan. Denna treenighet samexisterar, och människor måste navigera alla tre dimensioner i den stat. Jag har snott denna beskrivning av professor Mark Galeotti. Någon gång kommer jag att hitta en annan person att sno bra analogier om Ryssland från, men idag är inte en sådan dag.

Nåja. Bastrykin, Ekonomiskt Forum, tal. Vad sade han egentligen som var för mig intressant? Två grejer. Den ena var att vid nuvarande tidpunkt fanns ca 10 000 centralasiatiska migranter, som hade fått ryskt medborgarskap, anslutit sig till ryska armén, och nu strider vid fronten. Och så runt 20 till 30 tusen till som väntar på sin tur.

Bastrykin sade att dessa individer är arbetsföra, och är bra på att bygga. De ska alltså bygga upp fortifikationer för ryska armén i Ukraina. Bastrykin är en rasse, och talar högt om grejer som tidigare var tvungna att hållas tyst om: migrantarbetare i Ryssland är de som jobbar på byggen. De jobbar för slavlöner, utan reglerad arbetstid, bor i trånga baracker eller lägenheter. Och infödingar, ortodoxa ryssar, slaver, de gillar inte migranterna. De är ju mörkare i hyn, ser annorlunda ut, är fattiga, upplevs som sämre människor. Och är muslimer. Jag väljer att tolka Bastrykin här på ett sätt han kanske inte menar: men jag tycker att han menar att migranter inte bör kriga för Ryssland: de duger bara till att jobba på byggen. Det kändes för mig att Bastrykin vill endast låta den “ädle ortodoxe ryske mannen” vara krigare, bära vapen, och anfalla Ukraina. Migranterna duger för honom endast till att bygga.

Den andra saken han sade, var att kalla ryska parlamentet (Gosudarstvennaya Duma, eller GosDuma förkortat) för GosDura. Dura betyder “dummerjöns”. Och chefen för ryska federala Utredningskommittén, han säger rätt ut i TV om att parlamentet är idioter. Detta blir huvudpoängen i texten:

Ryska makthavare erkänner att Duman gör egentligen ingenting vettigt. Valen till Duman således är hittepå. Dumans sekreterare Vyatjeslav Volodin reagerade i media mot detta, och sociala medier fylldes av ett brus om “konflikt mellan Volodin och Bastrykin”. Visst, de kan absolut ha en konflikt, men jag tycker, att Bastrykin även här har sagt den tysta delen högt och offentligt: att staten är en teater, och det är dags att avsluta föreställningen.

Det är inte bara Bastrykin som gnäller på att staten inte kan: mängder med “krigsbloggare” och “frontlinjejournalister” har sagt samma sak väldigt länge. Alla är “patrioter, men” ser att ryska Staten inte klarar av uppgifter den har tagit på sig: att vinna kriget mot Ukraina, att hindra migrantarbetare i Ryssland. Staten som i fredstid, för bara några år sedan, kunde vara allsmäktig och ge diverse reaktionära grupper pengar för att slå HBTQ-folk på stan, orkar inte samordna diverse drönarfabriker och volontärgrupper som vill döda ukrainare.

Bastrykin må vara en konservativ, ond och rassig man, men det han säger är viktigt: tron på en kompetent stat är inte där den var för tre år sedan, i Ryssland. Att makthavare högt till lågt inte kunde fixa rinnande vatten, el, gas och internet till ryssarna var ju känt. Men så många trodde på att Kriget var Heligt och skulle vara lika ärofullt som Det Stora Fosterländska. Och nu står den tvehövdade ryska örnen med camouflagebyxorna kring knäna, mitt i drönarbombningar av Belgorod, och ISIS-K som tar gisslan Moskva.

För snart 10 år sedan sköts Boris Nemtsov på en bro i Moskva, proteströrelsens Vite Riddare, Putins egentlige tydlige motståndare. Hans protest var fredlig, med ett demokratiskt Ryssland som mål. För ett år sedan, vände en före-detta korvförsäljare ett par tusen soldater och stridsvagnar mot Moskva: Wagner-gruppen visade att lojalitet och stabilitet inte är något absolut i krigets Ryssland. Jag skämtar ofta om Mad-Maxifieringen av Ryssland, om hur det laglösa, det vilda, det reaktionära kommer att ta över. Och jag tycker att det är dit vi är på väg. Bastrykin nämnde en grej till i sitt uttalande: att dödsstraff borde återkomma i Ryssland. Att det var sådana tider.

Att tiderna är annorlunda nu är ett faktum: allt är inte stabilt utanför Kremls murar.