Kan spel vara för alla?

Eller snarare, kan alla spel vara för alla?
Enkelt svar: nej.

Jag hade en kort skärmytsling till diskussion på twitter idag. Ämnet som berör des var något jag tänkt på tidigare, att dataspel och TV-spel, trots sin strävan att spelas av så många som möjligt, ändå är för priviligerade människor.

För att kunna spela måste du ha en dator eller konsoll, en skärm eller TV, en handkontroll eller annat för att styra spelet, och gärna något att spela upp ljud med. Förutom det uppenbara, att dessa grejer kostar och kräver plats, vilket redan för sig är ett stort steg för många, så finns det inbyggda begränsningar även efter man kunnat köpa sig grejerna: du måste kunna ha något fungerande syn, hörsel, och förmåga att använda handkontrollen, musen, tangentbordet. Kan du inte, på grund av funktionsvariation, så går det oftast inte att spela. Du kan inte se vad du gör, eller höra musiken eller andra ljud, eller kanske inte ens kunna kontrollera spelet.

Finns det något som spelutvecklare gör för att förändra det? Ja. Men det är inte de ledande tillverkarna i industrin som gör det. Det är indiefolk, oftast de som själva har olika funktionsvariationer, eller om de har någon i sitt liv med erfarenhet av detta. Hittills har de större spelhusen främst fokuserat på att göra spel tillgängliga för människor med hörselskador (exempelvis att ha undertexter i dialog, och olika sorts indikatorer på skärmen som varnar för inkommande skada etc) eller möjlighet att ändra på färger i menyer och grafisk interface, så det passar olika sorts färgblindhet.

Det finns väldigt få spel för blinda.

Därefter finns det även en svårighet med kontrollerna. Alla har inte två normalfungerande händer att hålla en handkontroll med. Det räcker att man blivit gammal, så tappar man väldigt mycket av finmotorik och styrka. Eller som brittiske skådespelaren Bill Nighy, lida av Dupuytrens kontraktur, som gör att han inte kan använda sina ring- och lillfingrar. Vad gör man då?

Vad gör man om man inte har två händer som man kan greppa en dosa med? Det är liksom mer än bara dataspel som lider av det då.

Det finns särskilda kontroller. Det finns spel som låter dig binda om knappar till andra, bekvämare knappar. Det finns faktiskt en del. Men långt ifrån alla spel fungerar fortfarande med alla människor ändå.

Det har ofta att göra med vår förmåga att ta snabba beslut, eller hålla många saker i minnet samtidigt. Vi är, förutom våra kroppar och extremiter, även begränsade av våra hjärnor också. Det kan vara förmågan att sätta sig ned och plöja enorma mängder text som kommer att testas om man spelar Baldur’s Gate 2. Eller möjligheten till att hålla reda på sina fiender, sina kompisar, sina cooldowns, och välja rätt tillfällen att attackera i Dota2. Jag är för övrigt jättedålig på Dota2. Jag hatar det.

Jag tänker därför att vissa spel riktas till viss särskild publik. Snabba shooters eller andra spel som man tävlar i, brukar i regel inte vara anpassade för synskadade. Det betyder inte att spel för publik med funktionsvariationer inte kan gå att tävla i. Det görs inte i någon större skala, helt enkelt.

Ska jag, som är amatörspelutvecklare fundera över hur spel jag bygger kan vara spelbara även för människor som inte kan se, höra, eller styra med bägge händerna.
Ja, det ska jag. Jag kan göra det lättare för fler att spela mitt spel.

Däremot måste jag vara ärlig med vilka min publik är, och vad jag vill skapa för något. Vad vill jag kommunicera för känsla med det här spelet? Hur vill jag att spelaren ska känna? Vilka krav på tidigare referensram finns det? Jag, som är 50% av det lilla utvecklarteamet, måste verkligen tänka till.
Vi vill ju att så många som möjligt ska kunna spela vår skapelse, även om det inte kan bli alla.